Huvudstaden

Är fin. Och växer.

image

Tydligen.

Annonser

En ulv

I godispapper.

Häromdagen ringde de från dagis. Och berättade att Knut blivit biten i fingret. Av ett annat barn. Nu var det ingen störra fara med Knut. Sara däremot hade ett rejält bitmärke i armen.

När vi kom hem tog Martin fram gruppfotot med alla barnen och frågade Knut vem som bitit honom. Och Sara. Och Knut pekade direkt på fröken Marianne. Hon kanske inte är så snäll som hon ser ut? Eller så passar hon bara på nu eftersom hon skall gå i pension om några veckor?

Fröknar får man tydligen se upp med.

Lite deprimerande

För trots om jag drar bort den tiden jag stod och väntade på båten och tåget, ungefär 15 minuter, så är jag ändå långsammare på 21 km cykel än vad vinnaren av Göteborgsvarvevt är på 21 km löpning.

Lite. Eller ganska mycket deprimerande.

En liten tanke bara. Såhär på tisdagsförmiddagen. Som tog ned mig på jorden lite.

Minus griskallt

Prognosen höll. Endast 10 minuter med regn. Men 81 minuter med kyla. Attans vilket väderomslag. Lyckades dessutom pricka in en broöppning och ett tåg. Och köra två omvägar. Därav en kvart längre tid än förra veckan. Men frisk luft är ju nyttigt har jag hört. Och motion med. Men en jacka hade inte varit onyttigt. Inte ett par handskar heller.