Förlåt. Jag menar ju stafettvasan. Så var det återigen dags att bege sig till Gopshus för att sedan åka stafettvasan. Vi hade både en tid och en placering från ifjol att klå.
Vi packade in oss i två bilar, en lärdom från förra året, och begav oss norrut. Vi stannade i Sunne och intog lunch. En lunch som till största delen bestod av kål. Vilket vi bittert ångrade några timmar senare.
Väl framme i Dalarna inspekterade vi starten denna gången. Till skillnad från ifjol då vi inspekterade målet.
Sedan återkom vi till det här med valla. För efter att vi hämtat ut nummerlappen så gick vi in i mässtältet och de mer erfarna åkarna i laget jagade vallatips både till höger och vänster.
Arvid försökte tipsa om ett Gunde-kit. Det impade inte direkt.
Sedan begav vi oss iväg till Villa Knegg i Gopshus för inkvartering, middag och avancerade logistikplaner. De var ju logistiken som sänkte oss ifjol.
Sedan gick vi till stallet istället. Också känd som vallabod. Vissa körde med parafin.
Andra förlitade sig till gud och körde med gloria.
Själv körde jag med glidet jag lade på exakt ett år tidigare. Exakt i samma stall.
Så kom då fredagen. Själva tävlingsdagen. Vissa skulle vara lite mer märkvärdiga än andra och startade tillsammans med Prins Carl Philip, H.K.H.
Så startade vi. Och så kom vi i mål. På 473:e plats på 6:38. Målet var att komma bland de 700 bästa samt åka på under sju timmar. Och det klarade vi ju. Med råge. Då blev vi glada.
Själv åkte jag sista sträckan på 19 kilometer på 1.34. Exakt samma tid som förra året. Nästa år funderar jag på att sänka mig med en minut.
Efter en hyfsad lång promenad så åkte vi hem till Gopshus igen. Passade för övrigt på att reka en bra genväg till nästa år. Väl framme i villan så firade vi till det med bastu, öl och hamburgare. Vi tio vad vi trötta och ville sova. Dagen efter var det bara att skotta fram bilarna och påbörja resan söder ut för tre femtedelar av laget. Mig inkluderad.
(de flesta av bilderna är oärligt stulna från mina föråkare)
Kvinna vid havet 