Vojne vojne. Vilken pajasmatch. Eeller egentligen började det med själva vägen till matchen. 45:an norrut. Vilken pajasväg. Fast det blir nog bra när det är klart. Nu är det ju inte klart vilket ledde till att de flesta i laget blev ganska sena till samlingen. Eller rättare sagt alla utom jag och målvakts-Katti. Skepplanda bjöd i alla fall på sitt finaste höstväder.
Och en av de fulast hallarna i erien. Men de hade i alla fall krokar för alla människor. I olika längder.
Och så till matchen. Som typ ballade ur från start. Vi tog en tidig 3-0-ledning men vi mötte ett mycket fult lag. Rent spelmässigt alltså. Och domarna var väl inte riktigt kapabla att hålla dem i styr. Så det var mest slag, tacklingar i ryggen och ful efterslängningar. Och det är väl inte riktigt någon innebandy som vi är vana vid så helt plötsligt står det 6-3 till hemmalaget Skår en bit in i andra. Till den stora publikens (finns väl inte så mycket annat att göra i Skepplanda en fredagkväll) förtjusning. Innan den andra perioden är slut hinner vi reducera samt få ett mål bortdömt. Mycket tveksamt måste jag tillägga. Dessutom får vi en mycket tveksam utvisning emot oss. Domarna lyssnade en del del på vad deras tränare hade får åsikter så att säga. När vår tränare tyckte till så åkte hon ut.
Men det var i alla fall här någonstans matchen vände. Vi kommer snabbt upp till 6-6 i tredje, bara för att Skår återigen skall rycka till 8-6. Då blev det liv i hallen skall ni veta. Men än var inte sista ordet sagt. Vi vänder nämligen ytterligare en gång, till 12-8. Och där var matchen avgjord. Visserligen lyckades Skår reducera och snygga till siffrorna till 12-9.
Oj, vilken skön seger. Fast det bästa var nästan att fjortisbrudarna i Skår förlorade. Detta var skadegläjde av stor rang. Det är så himla skönt att vinna när mna har allt emot sig och motståndarna är sura. Och det är inte alla matcher man gör 8-3 i sista perioden!
57.728182
12.105204