Blev mycket död idag på Friskis och svettis. Det började med att mitt pulsband dog svettdöden. Eller någon helt annan död. Jag hann i alla fall bränna två kalorier innan det dog.
Sen dog hela jag. Jobbigt idag.
Och som det inte var nog så hade jag inte med mig något schampoo. Fick dock låna (varför säger man så när man aldrig lämnar tillbaka?) av en tjej som hade en handduk med Plupp på. Gulligt. Hade i och för sig inget med död att göra.
Prova-på-vecka på Friskis denna vecka. Så vi tänkte att Knut skulle få prova på Hoppis och skuttis. Det gick väl sådär. Vi var med i fem minuter. Sen gick Knut ut. Då fick det vara nog. Att duscha tog sedan fyra gånger så lång tid som Knuts träningspass. Men har man tränat så måste man ju duscha. Bra att lära sig det från start. Så att han inte blir en sådan som struntar i att duscha efter skoljympan. Men det äe nog ingen risk. Höll ju inte på att få ut Knut ur duschen.
Så nu undrar jag när Friskis skall börja med Hoppas och duschis?
Att man inte tränat på länge. När klockan dör.
Mitt under träningen.
Provade en klänning för ett tag sedan. En HM-klänning som jag tyckte var lite fin.
I och för sig var det lite julbordsvarning på denna men det är ju i och för sig skönt att ha klarat av julbordsoutfiten redan i augusti. Det var liksom bara ett problem. Den var lite trång över axlarna.
Där fick jag igen för att jag ägnade en och en halv fest i somras åt att kalla mig själv för biffen.
På Friskis från och med idag. Det firades med cirkelfys och sedan kvarg-hallon-kardemumma.
Så 2011.
Och det enda jag undrar är. Vad tänkte de på när de formgav omslaget?
Passade på att shoppa ett par byxor när jag ändå var nere på Allum och presentshoppade i lördags. Jag hade ju trots allt en rabbatkupong. Och sådana får inte förgås.
De har dragkedjor vid ben sluten. Och strectch. Och tur är väl det. För det är just den kombinationen som gör att jag överhuvudet taget får på mig byxorna över vaderna. Dags att sluta göra tåhävningar kanske.
Igår var det dags för den riktiga innebandypremiären. med mitt la i Lundbystrand.
Och denna premiär var precis lika roligt som jag minns att premiärer brukar vara. Dock hade jag glömt bort hur stel i kroppen man brukar vara dagen efter preimären.
Det händer inte ofta. Att man klassas som ung i innebandysammanhang. Men ibland så händer det. Som i fredags till exempel. När jag Såg Johan och Arne komma gående med sina klubbor på morgonen. Och jag blev lite sugen på att lira lite. Dock hade jag inga grejer med mig till jobbet. Men när Johan sade att det yngre laget behövde förstärkning så var det bara att åka hem och hämta lite utrustning. För det är inte ofta man får spela i det yngre laget. Men i fredags fick jag alltså det. Och det gick bra också. Vi vann.
Ytterligare en lite småkörig dag på jobbet idag. Så pass körig att jag beordrades vara nåbar på telefon och beredd att kasta mig i bilen och åka tillbaka på jobbet kring 19-snåret nu ikväll.
Men jag var optimistisk och hoppades att jobbet skulle gå bra så klockan 19.20 gav jag mig ut i skogen för ett terrängpass. 9,1 kilometer lyckades jag skrapa ihop. På exakt en timme. Var väl ganska okej med tanke på att jag har väldigt sega ben för tillfället. Precis som det skall vara såhär års.
Så nu funderar jag på om jag skall springa Salomon Trail Tour eller ej? Verkar ju väldigt jobbet men samtidigt väldigt kul.
Kvinna vid havet 